Spindelns årskrönika: En högtravande opera i fyra delar

2018

~ Ouvertyr ~

Bara för att du har investerat tid, resurser och stolthet i någonting är det i sig sällan bra argument för att motivera drift av en process som inte fungerar.

Akt I : Fotbollen

IFK Göteborg gör ett sportsligt och därmed också gissningsvis ekonomiskt riktigt uselt år 2018. Vi hade inför säsongen, som alltid, tippat att laget skulle ta SM-guld, vilket kan tyckas naivt och korkat, men vi har aldrig heller påstått att vi är några experter på fotboll. Vi recenserar inte aktuella spelare eller sporten, det är liksom inte det som vi är bra på, och det finns ändå så många andra som redan gör det med varierande framgång. Däremot så måste vi ändå någonstans fundera över hur laget i slutet på säsongen byter spelsystem för att “säkra poäng i de sista matcherna”. Alltså, är det inte att vinna poäng som är det viktiga i alla matcher? Nu är vi bara supportrar med tveksam moralisk kompass och inte slipade fotbollstaktiker, så med reservation för att låta helt vansinniga så hoppas vi att IFK Göteborg till 2019 redan från starten väljer att utifrån det spelarmaterial som vi då har till förfogande spela på ett sådant sätt att de tar så mycket poäng som möjligt. Det tycker vi är rolig fotboll.

Akt II: Sportchefen

Sagan om Mats Gren fick ett ganska väntat slut ändå, och inte för att journalister och mediedrev fick sin vilja igenom, utan för att någon ändå behöver ta ansvar för den rådande situationen. Det mest paradoxala är att efter Mats Gren lämnat Kamratgården så har det framkommit att många av de totalt misslyckade värvningarna har gått igenom en och samma agentfirma. Vi har inga ytterligare uppgifter att komma med i den frågan, men DÄR har vi ju faktiskt någonting som duktiga journalister kunde ha grävt i och på riktigt konfrontera Mats Gren med. Tyvärr så är ju den mesta journalistiken i dag lite av en pajasföreställning som desperat försöker hålla sig relevant med klick och lösnummer, ofta genom rena falsarier och överdrivna rubriker som i fallet med Mats Gren, så vi förväntar oss inget annat. Lite lustigt är det ändå att vi troligen aldrig kommer få någon klarhet i det som faktiskt hade kunnat bli ett riktigt avslöjande. Jaja…

~ Pausunderhållning ~

Vi tycker att det är roligt när det går dåligt för AIK, vi tycker därför att det är jätteroligt när det går dåligt för Mikael Stahre. Om ni tycker att året har varit rötet för IFK Göteborg så är det ändå inte i närheten av vad “San Jose Earthquakes” har genomlidit med Mr. Stahre i förarsätet. Genom lite amerikanska supporterkontakter har vi på distans fått följa hans tågresa hela vägen in i bergväggen. Stahre värvades med buller och bång inför det här året och i princip allt har gått åt helvete för honom efter det; han anses vara en av de absolut sämsta värvningarna i MLS historia. I pressmeddelandet som gick ut beskrevs han som en tränare från de europeiska toppligorna (haha vaaa?) som bland annat skulle ha tagit IFK Göteborg “from a mid-table club to third place”, jo tjena du… Vi fick lugnt förklara att den bittra sanningen är att hans inkompetens och misslyckande att förvalta det extremt toppade laget 2012 var inledningen på en negativ ekonomisk spiral som dragit ner klubben i skiten.

Hans laguttagningar och matchcoachning i MLS beskrivs av supportrar som “bisarr” och kulminerade i en incident där han bytte in en spelare i slutet på första halvlek, som efter fyra minuter på planen(!) byttes ut igen, märkbart förbannad. Kort därefter fick Mr. Stahre sparken till festliga rubriker i amerikansk press om hur hans bärande väggarna hade smulats sönder. Så döm då om vår förvåning när det  från vissa blåvita(?) supportrar börjar spekuleras i att han skulle kunna ta över som tränare eller sportchef i IFK Göteborg efter Poya Asbaghi eller Mats Gren. Herregud, är ni på riktigt?

Akt III: Läktaren

Det går inte att komma ifrån att IFK Göteborg har haft ett dåligt år på läktaren, och vi klarar inte ens av att komma upp på ett snitt över 10,000 på våra hemmamatcher. Samtidigt har de supportrar som faktiskt varit på plats levererat av högsta kvalitet, men rent ekonomiskt är det inte hållbart och det är med glädje som vi ser vissa nödvändiga förändringar till nästa år.

Levande Sittplats försvinner. Det här var en ganska illa dold nyhet som varit mer eller mindre känd en längre tid, och det är ur supporterkulturell synpunkt tråkigt. När LS var som bäst, då var LS riktigt jävla bra, men det var tyvärr väldigt länge sedan det var på det viset, och vi har full förståelse för om arrangörerna inte orkar dra det lasset längre. Att man avvecklar LS känns därför logiskt, och som ersättning startar man den nya läktaren “Bebbens Hylla” på F1/F2, men utan att ha en separat prissättning (vilket är bra). Vi är smått optimistiska till att LS åter igen kan bli en förlängning av klacken på riktigt, även om namnet på den nya läktaren snarare får oss att tänka på ett matprogram.

Familjeläktaren flyttar till L1/L2 och byggs troligen ihop med Young Fellows på K1/K2. Det här är bra, eller det är någonting i alla fall, för YF har helt enkelt varit bedrövlig i år. Konceptet är det inget fel på, men det måste fungera också. Vi har, av naturliga skäl, inte jättemycket insikt i hur YF drivs, men som vi har fått det berättat för oss så har det gått från att vara en till stora delar supporterdriven läktare till någonting som nu helt sköts av IFK Göteborg och personal på Gamla Ullevi. Det här har hur som helst resulterat i en nästan tom läktare och en lekledare/capo som i 90 minuter misslyckas med att få igång något som helst engagemang, match efter match. Med hopp om bättring.

IFK Göteborg har under samtliga hemmamatcher använt tiden mellan halvlekarna till att presentera olika intresseföreningar som har anknytning till klubbens CSR-arbete. Alltså, vi kan helt klart se hur det här var en bra idé på whiteboard-tavlan, men i praktiken så har det inte fungerat något vidare och de pliktskyldiga applåderna har blivit färre och färre ju längre in i säsongen vi har tagit oss. Publiken bryr sig helt enkelt inte till slut när ytterligare en förening ingen har hört talas om ska rabbla sitt Swish-nummer i Gamla Ullevis högtalarsystem. Det måste gå att göra något bättre av den här tiden. Och nej, det innebär inte att vi vill ha tillbaka hamburgarna.

Akt IV: Marknadsföring

Vi har i redan diskuterat föreningens marknadsföring och strategi i år, så låt oss i stället blicka framåt och se var vi befinner oss nu. IFK Göteborg har redan börjat marknadsföra årskortsförsäljningen med en ny liten film. Den är riktigt, riktigt bra, och har du inte sett den så gör du det här:

Vi ser det som väldigt positivt att föreningen har börjat nyttja sin något avsomnade Youtube-kanal igen och på så vis gjort det mycket lättare för supportrar att faktiskt sprida innehållet vidare. Det här kommer gissningsvis som en direkt följd av att man sagt upp samarbetet med företaget bakom den app som IFK Göteborg blev pålurade för några år sedan. Utan några detaljer så är IFK Göteborg för övrigt inte den enda Allsvenska klubben som har sagt upp det samarbetet…

Det känns någonstans som att marknadsavdelningen har vaknat till liv på Kamratgården och nu börjat gå från klarhet till klarhet. Är det här en direkt effekt av Max Markussons inträde? Vi tror så!

~ Prolog ~

Trots en i alla avseenden miserabel säsong så är det ändå med hopp om en ljusare framtid som vi ser till Allsvenskan 2019 och fortsatta äventyr i den blåvita armén.

På förekommen anledning vill vi också ta tillfället i akt och understryka att vi fortfarande inte finns på Twitter, Facebook, Instagram, eller någon annan social media. Alla konton som skulle kunna härledas till oss är någon annan.