In Gren We Trust

preview

Foto: Bildbyrån

Totalt jävla skräp. Tänk dig tillbaka några månader, till ett redaktionsrum någonstans i centrala Göteborg. Nya uppslag diskuteras, whiteboard-tavlor besudlas, pennor balanseras mellan fingrarna.

- Du, kan vi inte göra något med han Poya i Blåvitt?
- Va, nä, han har vi ju redan haft med.
- Hmm… men den där Gren då? Har det inte varit väldigt många turer, det måste ju finnas något där?
- Ja för fan, ge mig lite tid så löser jag det…

Veckor passerar och en trängd journalist presenterar sitt case på redaktionen inför nästa nummer.

- Du alltså, öh, ingenting här är ju egentligen nytt.
- Men jag har en anonym f.d spelare… som skulle hört något Mats Gren sa på läktaren… till någon annan.
- Alltså…

Vi vet att tryckt media inte har det lätt, att kvalitetsjournalistik tillhör några få utvalda, så vi förstår det tragiska i att man efter att ha spenderat sina resurser väljer att trycka det här bedrövliga reportaget som man egentligen borde slängt i papperskorgen. Vi förstår också att det i dag finns en fraktion Blåvita supportrar som vill ha bort Mats Gren till varje pris, och även om vi inte delar era åsikter så kom igen, försök inte låtsas som att det här reportaget gjorde er upprörda och skulle vara någon typ av validering på Mats Grens avgång, för det här är ju bara löjligt.

Artikelförfattaren frågar sig hur Mats Gren kan sitta kvar på sin post när det är så många runt om som har lämnat. Ja du, det är väl fan inte Mats Grens fel att Kamratgården har befolkats av minst sagt mindre lämpade personer de senaste åren? Om det är någon som ska få skit så är det väl i så fall valberedningen som inte nominerat rätt personer, och till viss del även oss medlemmar som i slutändan har röstat in dem. Saknar ni Bertil Rignäs? Karl Jartun? Eller ja, herregud, Frank Andersson? Att låta den människan uttala sig om sin tid i Blåvitt borde direkt innebära indraget journalistkörkort. Den enda person som vi kan komma på, som vi faktiskt vill ha tillbaka till Kamratgårdens stab i dagsläget, det är Torbjörn Nilsson, som själv valde att inte förnya sitt kontrakt då Kamratgården ville ge honom mer jobb än vad han ansåg sig hinna med.

Vi har vidare ingen som helst förståelse för hur IFK Göteborg och Mats Gren kan kritiseras för att ha kontakt med supportergrupperingar. Tvärt om är det här något som vi ser som en högst positiv kommunikation; att mindre nogräknade personer försöker dra någon typ av likhetstecken mellan att Ultras och Wisemen indirekt skulle vara med och ta beslut i sport och styrelse är såklart inget annat än befängt. Här kommer en chockerande uppgift till nästa nummer av Offside: även spindeln.nu har vid ett FLERTAL tillfällen varit i kontakt med personal på kamratgården. DÖDSKNARKSUPPORTRAR INFILTRERAR BLÅVITT. Här kommer nästa brutala chockerande sanning: Du (ja du!) kan också gå upp till Kamratgården om du har något att säga, det går även bra att ringa eller skicka ett mail. Vi vet, det är helt bananas!

Att Mats Gren valde att förankra värvningen av Gustav Engvall hos några av de mer utåtriktade och engagerade supportergrupperna är inte en odemokratisk katastrof, det är smart och ett tecken på att man i ett utsatt läge inte ville skapa onödiga splittringar. Mats är inte född igår, han hade naturligtvis förståelse för att Gustav efter alla turer inte stod sådär jättehögt i kurs bland många av supportrarna. Genom en öppen kommunikation och dialog lyckades man i stället för spridda burop och visslingar få Gustav presenterad på Gamla Ullevi med applåder. Men visst, rubriken “Gren uppges ha kopplingar till huliganfirma” som någon beskrev det som låter klart häftigare, det går det inte att säga annat om. Pajasar.

* * *

Vi tänkte egentligen skriva en text om något helt annat men ibland så svämmar Internet över av sådan idioti att någon måste rycka ut med en spade och skyffla lite. Kortfattat: I dag möter vi Häcken på bortaplan, det är fint väder i Göteborg och var gärna på plats, men inte om det innebär att du inte har råd med nästa match. För då möter vi AIK. Då jävlar ska ALLA vara med.