Vi hjälper IFK Göteborgs marknadsavdelning, igen!

aik-ifk-goteborg-2018-04-28-1

META - Låt oss prata om kommunikation! Tanken från början var att skriva om AIK borta, men då den texten bestod av uteslutande svordomar så kändes det lite meningslöst, så låt oss istället sammanfatta den bortamatchen så här: vi är inte nöjda.

~

Del 1: Marknad och kommunikation på Kamratgården
En ny fotbollssäsong drog igång för några veckor sedan, och med den kom också en chans att börja om för IFK Göteborgs marknadsavdelning – kanske den delen av föreningen som genom de senaste åren har fått ta mest skit.

Den stora bristen är tyvärr inte alltid bara marknadskompetens utan även att kamratgården med jämna mellanrum visar upp extremt dålig fingertoppskänsla, och en förvånansvärt bristande insikt i hur och vad som driver fotbollssupportrar. Ett typexempel förra året var det fullständigt korkade inslaget “Bortamatch hemma” där föreningen försökte skapa ett “event” av att se bortamatchen mot AIK hemma på en centralt belägen krog, vilket naturligtvis stack i ögonen på alla supportrar som väljer att följa IFK Göteborg på plats. Samma supportrar som utgör kärnan i kundgruppen, de mest hängivna och de som står upp för föreningens klubbmärke i alla väder. Det är visserligen inte självklart att föreningen alltid ska se till deras intresse i första hand, men att försöka göra en grej av att se fotboll på TV tillsammans är helt enkelt dålig marknadsföring. IFK Göteborg kommer aldrig att kunna konkurrera med europeisk toppfotboll på TV, det är på Gamla Ullevi och i verkliga livet som föreningen har sina marknadsandelar att tjäna. Att ingen på kamratgården längs med vägen satte stopp för det här jippot eller sträckte upp handen vid presentationen och sa “men vänta lite här nu…” är i sig uppseendeväckande, men ännu mer skrämmande är att man gjorde precis samma misslyckade event redan 2014 och fick be om ursäkt då också. Det här är inte bara dålig marknadsföring längre, det är rent ut sagt inkompetent. Att nu Gustav Hessfelt gick ut efteråt och sa att det var ett misstag är bra, men precis som Dubai-fiaskot tidigare – varför lärde man sig inte av den negativa publiciteten redan första gången?

För tro inget annat, bra kommunikation och publicitet är viktigt för föreningens överlevnad – och dåligt sådan är ingenting som IFK Göteborg har råd med i dagsläget. Negativa rubriker kring föreningen innebär en devalvering av varumärket, vilket i sin tur innebär minskade sponsorintäkter, publik, och i slutändan en mindre del pengar att avsätta till sporten. Att exempelvis ta ett socialt ansvar så som klubben gör med sitt CSR-arbete är en vinst inte bara på lång sikt, det är också synnerligen bra för föreningens marknadsvärde om det bara tydligt kommuniceras ut. Du går inte in som sponsor för att IFK Göteborg garanterat vinner SM-guld varje år, lika lite som att någon går på IFK Göteborgs matcher för att se världens bästa fotboll, man gör det för att det är IFK Göteborg. Bra marknadsföring, en positiv självbild som CSR-arbete och att ta aktiva val för Göteborgs framtid skapar helt enkelt en bättre säljande produkt som fler företag vill vara en del av.

Så vem håller egentligen i kommunikationen för IFK Göteborg? Bra fråga! Är det möjligen Olof Lidh? Kanske? Eller kanske inte? Är det någon över huvud taget? Låt oss titta på ett färskt exempel på hur det inte ska gå till: Hammarby tar ledningen över Gais med 2-1 i bengalkastande på Gamla Ullevi, IFK Göteborgs säkerhetschef Mike Sahlenius kommenterar händelsen med “våra supportrar är inte oskyldiga” vilket naturligtvis är en groda av gigantiska proportioner. Det är rent ut sagt pinsamt.

Här borde naturligtvis vem-det-nu-är som är ansvarig för kommunikationen gå in direkt och understrukit att det inte var så som Mike menade. Nu är det ju väldigt många inom IFK Göteborgs supporterled som har ett minst sagt, öh, bristande förtroende för Mike – och kanske var det precis så jävla korkat tänkt som han sa, men det spelar faktiskt ingen roll! Vad som spelar roll är att uttalandet är klumpig och det skär sig mellan föreningen och dess slutkunder – men ingen på Kamratgården reagerar. Istället går det ett dygn och sedan kommer nästa groda från Sahlenius: “vill man tolka fel så gör man det”. Hallå? Någon hemma? Det är liksom ingenting att “tolka” åt ena eller andra hållet, det var precis vad du sa – så varför har nu ingen på kamratgården sagt till Mike att “ok, det här ser jäkligt illa ut, nu går du ut och säger att du uttryckte dig klumpigt”. Vems ansvar är det?! Save the day för helvete, när IFK Göteborgs koordinator gick ut inför säsongen och sa att man skulle vara öppnare i kommunikationen utåt så trodde nog de flesta att man hade någon typ av beredskapsplan för hur det skulle gå till, att någon medialt kompetent människa skulle vara ansvarig. Nu ser skeppet ut att segla utan varken roder eller kapten.

Del 2: Det digitala IFK Göteborg
Lagom till att säsongen drog igång fick IFK Göteborg en ny hemsida. Lite sådär hastigt och lustigt. Med tanke på de begränsade resurserna som IFK Göteborgs marknad sitter på så var det här i alla fall ingenting som vi såg som en prioriterad uppdatering. Den gamla hemsidan började visserligen kännas lite föråldrad, men den gjorde sitt jobb och var ändå trots allt en av de bättre hemsidorna sett till de övriga allsvenska lagen. Nyttan med en egen hemsida som annat än en exponeringsplats har också tonats ner betänkligt de senaste åren, men visst ska den finnas där som en informationskanal för allt som har med IFK Göteborg att göra. Hur som helst, att man väljer att byta plattform och skriva om hemsidan från grunden var absolut ett av de bättre besluten, den gamla hemsidan var byggd på en gammal struktur av en av Göteborgs äldre digitala byråer, under förhållanden som var långt från optimala. Kontraktet för IFK Göteborg och den gamla hemsidan “stals” också i en kontrovers inte långt efter att hemsidan stod färdig, och har därefter förvaltats utan några större utbyggnader. Det här är nu historia och kontraktet har vandrat vidare till en annan reklambyrå som då helt enkelt har skrivit om hela skiten från grunden. Det är ett steg uppåt och jag tror nog att IFK Göteborg är nöjda med slutprodukten. Förresten! Här är något kul som du kanske inte visste om den gamla hemsidan: Sökfunktionen var direkt livsfarlig. På grund av något tekniskt misstag som aldrig reddes ut ordentlig så harvade databasen fullständigt om man sökte på flera ord samtidigt. Det här löste man genom att i webbläsaren se till så att det inte gick att skriva mellanslag i sökrutan. Det säger väl kanske en del om i vilket skick den gamla hemsidan var i…

Att IFK Göteborg ska ha en hemsida är självklart, det är någonstans fortfarande navet i den digitala kommunikationen utåt. Landskapet utanför har dock förändrats genom åren och en stor publik använder också andra tjänster så som Youtube och Facebook, där man måste göra en tydligare avvägning – på vilka plattformar ska man egentligen vara representerade? Det här är något som en marknadsansvarig (KOM TILLBAKA ANDREJ ALLT ÄR FÖRLÅTET) har på sitt bord och frågan är hur mycket research som ligger bakom de digitala kanalerna som IFK Göteborg använder sig av, om man exempelvis har fingret på pulsen för vad de unga besökarna på Gamla Ullevi använder sig av nu för tiden (hint: det är inte Facebook i alla fall…).

I storleksordning, sorterat efter “antal följare”, är de sociala plattformarna för IFK Göteborg enligt följande lista:

Facebook: 140,000
Twitter: 59,000
Instagram: 54,000
Youtube: 6,000

Det som sticker ut här är föreningens Youtube-kanal, som man för övrigt av någon efterbliven anledning från början har döpt till “Kanal 1904″ istället för “IFK Göteborg”. Det finns kanske mer än en orsak till varför föreningen inte når någon större målgrupp på Youtube, men framförallt beror det på att den helt enkelt är misskött och uppdateras sällan. Medan de andra kanalerna på många sätt kan dela innehåll – en post på Facebook kan exempelvis enkelt kommuniceras ut på Twitter – så kräver Youtube ett större engagemang och tidsåtgång. Varför prioriterar man inte Youtube? Det beror naturligtvis på den sista digitala kanalen som inte är listad ovan: IFK Göteborgs “egna” app “Forza Blåvitt” som uppskattningsvis har mellan 10,000-15,000 nerladdningar. Antal aktiva användare är dock färre och en liten mus råkade av misstag viska i vårt öra att antalet faktiskt betalande användare uppgick till bara några hundratal som mest.

Du kanske sitter här nu och funderar “hur vet Spindeln allt det här, hur har den så mycket koll på hemsidan och hit och dit?” Well, skit i det du! Vi bara vet, ok? Vi vet också något annat som du nog inte vet: vi vet nämligen precis hur det gick till när IFK Göteborg övertalades att de behövde en app. Det var en tid efter att Andrej hade lämnat föreningen som (dåvarande tränare) Jörgen och Mats hade ett möte på ett av stadens mest hypade kontor, där de efter mycket tvekan blev övertalade av ett gäng unga entreprenörer att det här var något som IFK Göteborg faktiskt behövde. Vi kan inte klandra varken Jörgen eller Mats, hur skulle de kunna veta bättre? Här var några säljsmarta hälften så gamla killar som nog hade bättre koll på marknaden än vad de hade, och visst hade väl Andrej sagt någon gång att om det bara fanns pengar så skulle han vilja ha ett TV-team som följde efter laget? Vi kan också gissa att föreningen fick ett extremt pressat pris på produkten, i alla fall initialt, så vad hade man att förlora?

En hel del visade det sig; den första versionen av appen som levererades såg ut som kattskit och var knappt färdig, det tog flera månader innan en version fanns för Android och lång tid innan materialet som filmades fanns tillgängligt för alla på webben, och då via ett gräsligt fult gränssnitt utanför den officiella hemsidan. Och frågan är om man ens hade en idé vad man skulle ha appen till egentligen? Några sekunders filmklipp med Tobias Hysén när han var och handlade på Ikea? Det var tyvärr smärtsamt uppenbart att de som tjänat på att lansera en app för IFK Göteborg var företaget bakom, inte IFK Göteborg. Nu hade de en trovärdig kund och kunde medan de byggde bort alla fel försöka sälja in den hos andra föreningar, något man också lyckades med. “Titta här, IFK Göteborg har licenserat vår plattform, nog vill väl ni också ha den?” IFK Norrköping, Hammarby, och Malmö har sagt ja. Östersund är på väg. Det här var en halvfärdig produkt som letade efter en kund – inte en kund som frågade efter en produkt.

Licensera en plattform för att ha en egen exklusiv mediekanal, 2018? Snälla du. Det var över 10 år sedan som man slutade försöka fånga in användare i stängda system, då kom den sociala revolutionen på Internet och linjen mellan konsument och producent blev suddig alltmedan all media blev öppen och tillgänglig. Precis som med Mike Sahlenius uttalande var det ingen på kamratgården som hade kompetens nog eller ansvar att ifrågasätta.

Men är det så farligt då? Nu fungerar väl appen okej ändå och de mest intressanta filmklippen kommer ändå upp på hemsidan, till slut. Det är en befogad fråga, men nu sitter man helt plötsligt med två stycken filmkanaler; Youtube och den egna appen, och vi kan konstatera att resurserna inte räcker för båda. Vad IFK Göteborg borde fråga sig är – vad är fördelen med “Forza Blåvitt” jämfört med Youtube, världens största öppna plattform för video? Du kan sända live via Youtube utan problem och man har en många gånger större träffyta än de som tar sig tiden att installera en app. Vad kostar appen i drift idag? Hur mycket resurser tar den? Hur står sig det till de ringa inkomsterna?

Del 3: Sammanfattning och slutsats
IFK Göteborg behöver hjälp med att filtrera sin kommunikation och “Forza Blåvitt” var ett misstag från början. Därför är vårt förslag i all välmening till Kamratgården: Nyanställ en duktig kommunikatör – om än så bara på deltid, och säg upp avtalet för er licenserade app snarast, satsa istället samma resurser på den avsomnade Youtube-kanalen.

Just ja, vi ska spela fotboll idag också. Hata Häcken.