Tid för eftertanke

IFK Göteborg möter Örgryte i en träningsmatch som blah blah överklassungar och så vidare. Jag vet inte. Vi vinner med 1-0 men det känns bara tomt. Mikael på Blåvitshoppen är död. Mesken om du så vill. Eller det är klart att du vill, det var ju det alla kallade honom. Att han hade ett riktigt namn kändes nästan som en supporterhemlighet, “Vad heter Mesken i förnamn?” har säkert dykt upp som quizfråga på mer än en bortaresa genom åren. Ibland stannar livet bara upp och man får sätta sig ner och tänka efter lite, en förmåga spindeln.nu för det mesta saknar till fördel för livlig agitation och impulsdrivet dravel. Men inte den här gången. Det känns bara så fruktansvärt overkligt att Mesken har sålt sitt sista årskort. Jo visst, IFK Göteborg har många legendarer som är till åren nu, men utan att göra några groteska jämförelser så är de för de flesta bara historiska namn. Hur många av oss har egentligen någon som helst koppling till gamla fotbollslegender annat än genom intervjuer och gryniga filmklipp? Kanske en och annan hälsningsfras utanför Gamla Ullevi på sin höjd. Mesken däremot, ja han hade väl ta mig fan alla någon typ av relation till oavsett ålder eller bokstav på årskortet. Övrig personal får ursäkta, det är Mesken som är Blåvittshopen. Som alltid funnits där, som en institution i sig. Vem som helst kan sälja en halsduk, men Mesken var inte vem som helst. Han var Mesken, mycket mer än bara en försäljare i mängden. Mesken hade årskort på G/I, alltså nedre ståplats. Hur många andra försäljare i Blåvittshoppen står där? Inte en aning, det har liksom aldrig ens blivit aktuellt att fråga. Det är mer “Var det bra så? Ja. Det blir 200 kronor. Tack. Hej.”, eller med andra ord så som försäljning i vilken affär som helst fungerar. Men Blåvittshoppen är inte vilken affär som helst, och Mesken var inte vilken försäljare som helst. Han var en av oss.

“Har du gjort sönder dom nu igen?” skrockade Mesken, när jag bad om att få köpa ett par nya glas i samband med att jag hämtade ut årskortet för några veckor sedan. För Mesken hade koll. De höga highballglasen med den blåvita logotypen är lika snygga som de är lätta att ha sönder, och Mesken har sålt mig glas för åtskilliga tusenlappar genom åren. Jag kommer fortsätta att göra sönder mina glas och jag kommer behöva köpa nya, men det kommer aldrig bli samma sak. Jag kanske till och med beställer dem från Blåvittshoppens hemsida i framtiden. Suck.