Kan ni inte bara vara vänner?

Nej, vi kan inte bara vara vänner. Att flera personer åker 30 mil enkel väg på en söndag för att se sitt lag förlora med 1-0 på en frusen konstgräsplan i bitande kyla, i en allt annat än välspelad match, varför gör ni det när det är skitbra internationell fotboll på TV? Det korrekta och trevliga svaret är naturligtvis “För att vi älskar IFK Göteborg”, och det är säkert många som nöjer sig med det. Men finns det inte ett till svar, någonstans i dig, som du kanske försöker trycka bort men som ändå ligger där och gnager? Som du kanske inte vill ta i din mun när föräldrar eller arbetskamrater frågar? Ytterligare en dimension som gör att du väljer att gå på rätt kass svensk fotboll i minusgrader framför att se världens bästa motsvarighet i en uppvärmd krogmiljö? Just det. Du vet vad vi pratar om. Du behöver inte skämmas för det.

“Hate. Let me tell you how much i’ve come to hate you since i began to live.”

Det är 2018 och världen är inte som den har varit, gränser har suddats ut och tallriksmodellen är utbytt mot mjuka värderingar serverade med sojalatte. Känns inte till och med det abstrakta konceptet att hata någonting väldigt förlegat, lite sådär 1900-tal? Ja du kanske tycker så, du som aldrig har stått på en fotbollsläktare, eller du som med åren har blivit “vuxen” och nu skriver “men guuud så onödigt” på sociala medier varje gång som passionen spiller över på den blåvita läktaren. Det är helt okej, det är din åsikt, skriv vad fan du vill. Men du, din åsikt är inte en absolut sanning. För det finns en annan sida, den sidan där vi står. Vi som accepterar att med vår passion och kärlek för det egna laget kommer också en stark rivalitet till dem på andra sidan. Vi som hatar.

olskrokstorget_2018

Olskrokstorget 2018. Konstnär okänd.

Det var en höstdag för många år sedan då IFK Göteborg mötte AIK i Stockholm, i en match som jag allvarligt talat inte kommer ihåg någonting ifrån. Om jag satte mig ner och verkligen gick igenom arkiven skulle jag säkert kunna hitta vilken det var. Kanske vann vi, kanske förlorade vi, det är inte direkt viktigt i sammanhanget. Vad som står ut är att jag på vägen tillbaka i tunnelbanan springer på en djurgårdssupporter som jag känner igen sedan tidigare. Naturligtvis måste jag fråga vad fan han gjorde på matchen, han som håller på Djurgården. “Jo, det gör jag… men jag hatar AIK” var svaret. Visst, vi åkte till Malmö FF för att vi älskar IFK Göteborg – men också för att att vi avskyr Malmö FF. Den här personen med hjärta för Djurgården tog det bara till nästa nivå, han hade ingen som helst kärlek till IFK Göteborg men han avskydde sin stadsrival så till den grad att han köpte sig en biljett till bortaklacken utan att hans egna lag ens spelade.

Och vem fan är du att säga till honom att hans inställning är fel? Att han bara ska älska och inte hata? I all välmening: Fuck off, mate.

Fotboll: passion, rivalitet, hat! Kan vi inte bara njuta av spelet? Nope. Kanske din farfars far stod på läktaren och skrek fula ord till motståndarna redan i början på förra seklet, kanske din kompis åkte i backen utanför Råsunda många år senare. Det här är inte bara en del av svensk fotbollshistoria, det är också fotbollskultur – oavsett hur illa du tycker om det.

Det står 1-1 mellan IFK Göteborg och Malmö FF i premiären 2017 på Ullevi, det är slutsekunder och Blåvitt trycker på för ett välförtjänt avgörande. Då ställer sig plötsligt en liten flicka i tioårsåldern upp på stolen bredvid mig, sträcker båda händerna framför sig med långfingrarna i vädret och fullständigt skriker ut sitt hat mot Malmö-supportrarna på andra sidan. Du kanske skulle förfäras över det, du kanske till och med skulle gå fram och säga till henne att så gör man faktiskt inte? Jo, precis så gör man faktiskt. Jag bara log och nickade instämmande åt henne. Samhället må förändras precis som fotbollen, men ändå så är allt som förut. Det är ett kulturarv som förs vidare, och det är helt okej. Fattar du? Det är okej att hata. Det är okej. Vi tycker det.

Du kanske inte förstår ändå, för det finns det många som inte gör. När den välkända fotbollsskribenten Olof Lundh intervjuades i den (smått fantastiska) blåvita podcasten BBPodd belystes frågan om Sören Rieks övergång till Malmö. Olof, som inte är supporter men som borde veta bättre, försvarade Sörens övergång genom att göra den huvudlösa jämförelsen med att IFK Göteborg tagit Amin Affane från vår största rival, AIK. Ja du Olof, för att vara så påläst så förstår du faktiskt ingenting. Och det är okej det också.

Vi behöver inte tycka likadant. Men du, sojalattte är fan töntigt på riktigt.

Puss och kram. Och hata AIK.