GAME OVER

stateofart

Det är hårda tider, livet är inte jättekul för någon, men någonstans där borta i tunneln finns det ändå ett litet, litet ljus.

Vänta, det kommer allt närmare…

Visst, säsongen har inte börjat jättebra, speciellt inte med tanke på vilka spelare som kallar Kamratgården för sin arbetsplats – men man börjar ju någonstans bli van, hur sjukt det än låter. Och du, var det här ens fotboll, utan publik? Nej, den riktiga säsongen börjar efter EM. Då jävlar! Med publik. Med Berg, och Wendt! Allt kanske inte kommer lösa sig över en natt, men det finns hopp, ja det finns ett ljus i tunneln.

Nej, förresten, det där ljuset i tunneln vi pratar om? Haha, du, den där lilla strimman av hopp som gör att du orkar ta dig igenom ännu en dag i en meningslös tillvaro? Det där ljuset… ja, det var visst strålkastarna från ett expresståg till Solna, som kör över dina drömmar och släpar ner dig ännu djupare i mörkret. Fuck you, smaka på den.

Men vi orkar inte mer. Någonstans drar man en gräns, någon gång måste man få lov att ta ett steg tillbaka och säga nej, det räcker nu.

Är det logiskt att ta in en tränare som slutar några poäng från kvalplats i norska ligan? Som anses vara en av de sämsta värvningarna i MLS genom tiderna, med en match-coatchning som beskrevs som “bisarr”? Det är oviktigt, fanskapet hade kunnat få vinna Champions League flera gånger om och han hade fortfarande inte varit välkommen hos oss.

Vi inser att vi är en utdöende art, att det finns en hel läktargeneration som aldrig upplevde 2009, som inte vet vad Svarta Massan är för något, som aldrig sprungit mellan bengaler och stenar utanför Råsunda. Ni lever i en ny tid, vi lever i det som har varit, och även om vi inte är unga längre så är vårt minne fortfarande jävligt bra ska ni veta.

När det stormade som mest i Malmö FF 2013 kom man i något supportermöte med tränaren överens om att det var okej att hata individuella spelare, men man buar inte ut dem på hemmaplan, då är det bättre att stå tyst. Det var på många sätt inget bra beslut i efterhand, men det finns en korn av sanning i det.

Mikael Stahre har skrivit ett kontrakt till och med 2024.

Alltså.

HATA AIK, och så ses vi igen om tre år.